Anna Wettergren-Behm

Anna Wettergren-Behm fotoAnna Wettergren-Behm (1877-1938) var en svensk textilkonstnär och en av pionjärerna i kretsen kring Lilli Zickerman. Wettergren-Behm var den första mönsterritaren för Föreningen för Svenska Hemslöjd, och hon är också känd för att ha förnyat damastmönstren på Almedahl-Dahlsjöfors AB.

Anna Wettergren-Behm ägnade sig åt både kyrklig och profan textilkonst. För kyrkor skapade hon verk för både kyrkorummet och prästen, och på den profana sidan inriktade hon sig särskilt på möbeltyger, mattor och damastvävar.

Barndom och studier

Anna Wettergren växte upp i en läkarfamilj i Arboga i Västmanland. Hon hade två syskon som precis som hon själv var konstnärligt intresserade. Hennes syster Ingeborg blev så småningom en framstående broderikonstnär, medan hennes bror Erik blev chef och överintendent för Nationalmuseum.

År 1895, då Anna Wettergren var 18 år gammal, började hon studera vid Tekniska Skolan i Stockholm (nuvarande Konstfack). Under åtta års tid var hon inackorderad hos änkefrun Hedvig Adelborg. Hedvig Adelborg hade flera döttrar som precis som Anna var intresserade av kultur. Särskilt nära vänner blev Anna och den yngsta dottern Ottilia. Deras vänskap höll även efter att Anna flyttat ifrån det Adelborgska hemmet och de förblev vänner livet ut.

Föreningen för Svensk Hemslöjds första mönsterritare

Anna Wettergren-Behm textilEfter sin examen från Tekniska Skolan anställdes Anna Wettergren av den då tämligen nybildade Föreningen för Svensk Hemslöjd, som hade grundats år 1899 av Lilli Zickerman och prins Eugen.

Under åren 1902-1904 var Wettergrens uppdrag att både bevara och utveckla svensk hemslöjd, och denna period kom att påverka henne för resten av livet. Hon arbetade ihop med Lilli Zickerman med en stor inventering av traditionell hemslöjd i Sverige, och för Wettergrens del blev det särskilt fokus på Värmland.

Wettergren blev den allra första mönsterritaren hos Föreningen för Svensk Hemslöjd. Föreningen önskade inte bara bevara gamla hemslöjdstraditioner utan också utveckla hantverket så att funktion och mönster kunde tilltala en borgerlig kundkrets och säljas i föreningens butik. Material, färg och teknik var ofta traditionell medan mönster och andra detaljer anpassades för en modern kundkrets.

Åmot, Gästrikland

År 1904 gifte sig Anna Wettergren med agronomen Carl Behm, som arbetade vid Ockelboverken i Åmot i Gästrikland. Anna Wettergren-Behm avslutade sin anställning hos Föreningen för Svensk Hemslöjd och flyttade till Åmot, där hon födde två söner (Lars och Jan) och en dotter (Catharina).

Nu följde en period då Wettergren-Behm ägnade större delen av sin tid åt skötsel av hem och barn, men hon gav inte helt upp sitt intresse för slöjd utan såg till att få utlopp för det genom att sticka och hålla stickkurser för flickor vars föräldrar arbetade vid Åmots bruk. Sin äldste son avporträtterade hon på en julbonad i gobelängteknik. Sin kreativa energi kanaliserade hon också i anläggandet av en trädgård och i utformandet av hemmet. Hon ritade inte bara textilier utan började även formge möbler, bland annat en matsalsmöbel i obehandlad ljus björk.

Under tiden i Åmot lärde Wettergren-Behm känna hemslöjdspionjären Stina Rodenstam som hade startat en slöjd- och hushållsskola i Hudiksvall. Wettergren-Behm fick därmed en koppling till hemslöjdsverksamheten i Hudiksvall, vilket bland annat ledde till att hon inför en utställning i staden författade en beskrivning av Hälsinglands textila traditioner i jämförelse med Dalarna. Hon lyfte bland annat fram olikheterna i färgskalor mellan olika bygder och framförde idéer om att det berodde på en kombination av de människornas färgval och den varierande tillgången på växter lämpliga för växtfärgning.

Stråtenbo, Dalarna

När Carl Behm fick anställning vid Stora Kopparbergs Bergslags AB flyttade familjen till Dalarna, där de bosatte sig på gården Stråtenbo ungefär en mil utanför Falun. Ståtenbo kom att bli deras hem under perioden 1910-1914. Flytten innebar mycket jobb med det jordbruk som hörde till gården Ståtenbo, men också att Wettergren-Behm fick närmre till sin konstnärsväninna Ottilia Adelborg som hade bosatt sig i Gagnef. Via Adelborg fick Wettergren-Behn tillgång till en stor umgängeskrets av konstnärer och andra kulturpersonligheter, inklusive personer med intresse för hemslöjdskonst.

Rådasjön, Värmland

Anna Wettergren-BehmÅr 1915 flyttade familjen Wettergren-Behm till Värmland där Carl hade fått jobb vid Uddeholmsbolaget. Deras nya bostad blev gården Sjögränd vid Rådasjön, cirka 10 mil från Karlstad. Återigen fick Anna Wettergren-Behm möjlighet att skapa en trädgård, och hon hade nu mer tid till sitt förfogande än förr eftersom barnen började bli större.

Flytten till Sjögränd innebar också att Wettergren-Behm kom i kontakt med Värmlands Hemslöjd. Inför den stora Hemslöjdsutställningen på Karlstads landshövdingeresidenset år 1922 gjordes en genomgripande inventering av gammal hemslöjd i området, och denna inventering kom att bli mycket viktig för Wettergren-Behms fortsatta skapande. Det var de medeltida vävnader som inventeringen stötte på i värmländska kyrkor som fick Anna att ta steget till att börja skapa kyrklig textilkonst. Värt att nämna är också att det var Wettergren-Behm som ritade utställningsdiplomen för Hemslöjdsutställningen.

Med inspiration från den värmländska hemslöjden började Wettergren-Behm skapa allt från textilmönster, möbler och mattor till pepparkaksformar, gratulationstavlor, monogram, exlibris och bokband.

Värmlands Hemslöjd lät väva upp flera av Anna Wettergren-Behms mönster. De flesta av hennes damastmönster, inklusive Glädjens blomster, Värmlands hästar och Fåglarna vävdes av godsägare Carl G. Widlund på Tranjerdstorp utanför Karlstad. (Carl Widlund är allmänt erkänd som en av Sveriges skickligaste damastvävare genom tiderna.) Fåglarna var ett antependium, det vill säga ett tygstycke avsett att pryda altaret i en kyrka. När hon skapade mönstret till detta antependium hade Wettergren-Behm hämtat inspiration från ett medeltida mönster från Södra Råda gamla kyrka i Värmland.

Anna Wettergren-Behm skapade även textilier till Gagnefts kyrka i Dalarna, Östra Fågelviks kyrka i Värmland och Vårdinge kyrka i Södermanland.

Vävateljén i Lilla Våxnäs

År 1928 öppnade Värmlands Hemslöjd en vävateljé för damastdukar i Lilla Våxnäs herrgård i Karlstad. Ateljén var tillräckligt stor för fem väverskor och Värmlands Hemslöjd investerade i breda vävstolar som gjorde det möjligt att väva riktigt breda dukar. Ateljén sålde både sina egna damastdukar och de som producerades av Carl Widlund på Tranjerdstorp.

För ateljén i Lilla Våxnäs ritade Wettergren-Behm både nya mönster och arbetade om gamla traditionella mönster. Det var bland annat här som hennes välkända damastduk med mönstret Fågel på kvist vävdes. Fågel på kvist var ett nyskapat mönster, men det var starkt inspirerat av en gammal förlaga.

Almedahl-Dahlsjöfors

Så småningom började Wettergren-Behm även rita mönster för maskinvävda duktyger på uppdrag av Almedahl-Dahlsjöfors fabriker, bland annat Gustavianskt, Högtidsrutan och Trädgårdsgångar. I denna produktion ingår också det omfattande mönster hon skapade till den stora duk som visades upp på Stockholmsutställningen 1930. I mitten av duken visas fyra bilder av Stockholms stadshus, medan bården pryds av Stockholms slott omgivet av vatten med vackra svanar i.