Johanna Brunsson

Johanna Brunsson (1846 – 1920) var en av pionjärerna inom det svenska konstnärliga vävandet på 1800-talet och hon startade Johanna Brunssons Vävskola i Stockholm där flera generationer av textillärarinnor fick sin utbildning i vävkonst. Brunsson har haft en enorm betydelse för bevarandet och vidareutvecklingen av den svenska vävtraditionen.

Bakgrund

Johanna Brunsson föddes den 24 augusti 1846 i Valbo-Ryrs socken i Valbo härad i Dalsland. Familjen var godsägare med god ekonomi, och fadern Benjamin Brunsson var därtill kommunalman. Fadern har beskrivits som modern, medan modern Sofia Andersson var mycket kunnig i traditionella lanthemssysslor. Från sin mor fick Johanna och hennes äldre systrar tidigt lära sig husliga arbeten, inklusive att spinna, att väva och att sy kläder av det vävda tyget. Redan som litet barn var Johanna mycket intresserad av just vävandet.

På 1860-talet startades vävnadsarbeten runt om i Färgelanda socken i västra Dalsland. En drivande kraft bakom detta var patronessan Maria Andersson på Stigens herrgård, och det var på Stigens herrgård som Johanna Brunsson fick lära sig det konstnärliga vävandets grunder.

År 1874 uppförde Maria Andersson tillsammans med sin make Magnus Andersson ett spinneri och väveri på Stigens herrgård och 1897 hade det expanderat så pass att Stigens AB grundades. Då hade dock Johanna Brunsson sedan länge lämnat Stigens herrgård – hon började redan år 1869 studera vävning vid fröken Hvass vävskola i Dalsland och gick sedan vidare till Borås Tekniska Vävskola där hon utbildades sig 1877-1878. Hon fullgjorde även vävkurser i Uddevalla.

Lärarinna

Vävskolan i Tågelanda

Johanna Brunsson grundade redan år 1873 vävskolan Brunsson vävskola i Tågelanda, en by belägen nära Högsäteri i Dalsland. Under perioden 1875 – 1887 var hon dessutom lärarinna i Elfsborgs läns norra slöjdförening.

Vävskolan i Tågelanda stöddes av greven Erik Sparre, som var Elfsborgs läns landshövding och hade ett stort intresse för hemslöjd. Redan år 1870 hade Sparre lyckats äska 7 200 riksdaler från landstinget för att satsa på hemslöjden, som han ansåg var av stor betydelse för länets framtid. Sparre anställde tre vävlärarinnor och en av dem var Johanna Brunsson, som inte bara arbetade med utbildning utan även med insamling och bevarande av vävmönster och annan textiltradition i länet. Arbetet skedde vid en kritisk brytpunkt i historien då industrialismen, inflyttningen till städerna och den stora emigrationen från länet innebar en risk för att stora delar av textiltraditionen skulle falla i glömska.

Vävskolan i Vänersborg

År 1879 öppnade en vävskola i Vänersborg med Brunsson som lärare. Även denna vävskola stöddes av Sparre, som anställde flera vävkonsulenter.

När Sparre avled år 1886 försvann stödet för vävskolorna i Elfsborgs län och Brunsson förlorade sitt jobb eftersom vävskolan hon arbetade vid stängdes.

Vävskolan i Uppsala

År 1888 nappade Brunsson på ett erbjudande om att flytta till Uppsala och starta en vävskola där, och hon fick snabbt ihop ett 60-tal elever.

Johanna Brunssons Praktiska Wäfnadsskola i Stockholm

År 1889 grundade Brunsson sin Praktiska Wäfnadsskola i Stockholm, och där kom hon att bli kvar som föreståndare ända till sin död år 1920. Under Brunssons tid blev hennes Praktiska Wäfnadsskola landets mest välrenommerade, och den lockande inte bara svenska studenter utan hade även lärjungar från andra länder, inklusive de nordiska länderna, Tyskland, Polen, Ryssland och USA.

Under de första 20 åren låg konstvävskolan på Birger Jarlsgatan 27. Därefter revs huset och konstvävskolan flyttade till Kungsgatan 30.

När Johanna Brunssons Praktiska Wäfnadsskola öppnade i Stockholm hade den ett dussin vävstolar, men detta antal kom senare att utökas betydligt och så småningom var man uppe i 52 vävstolar. Här vävdes allt från enkel huslärft till lyxiga tyger för dukar, draperier och klänningar. Även vävning av ullrika flossamattor förekom.

Den vävutbildning som Wäfnadsskolan erbjöd omfattade både praktiska övningar och teoretisk undervisning, inklusive mönsteranalys. Två gånger per år startade en ny kursomgång och utbildningen var tvåårig för den som ville få lärarinnekompetens. De första väverskorna med lärarinnekompetens utexaminerades från Wäfnadsskolan i början av 1910-talet. Vid Wäfnadsskolan fanns det även möjlighet att gå kortare vävkurser för den som inte hade siktet inställt på lärarinnekompetens.

Förutom de tre vävsalarna förfogade vävskolan över ett varpningsrum, ett garnförrådsrum, ett utställningsrum och ett försäljningsrum. Dessutom bodde Brunsson i huset i en egen våning, och de fasta väverskorna hade sina egna rum i samma byggnad. Mindre bemedlade elever som inte heller hade familj i Stockholm bodde vanligen hemma hos Brunsson, vilket innebar att hennes hushåll vissa år inkluderade uppemot 30 personer.

Efter att Brunsson avlidit år 1920 övertog hennes systerdotter Alma Jacobsson verksamheten, och drev den fram till år 1957 då även hon avled. Följande år lades skolan ned.

Försäljning

Vissa elever betalade för sin plats i vävskolan, medan andra var så kallade frielever som

gick där gratis. För att få in pengar till skolans verksamhet ägnade sig Brunsson åt försäljning av bland annat färdiga vävnader, vävredskap och garner.

Utmärkelser

1869 Hedersdiplom vid Slöjdutställningen i Vänersborg, 20-25 september 1869
1877 Silvermedalj vid Lantbruks-och slöjdutställningen i Borås 1877
1878 Silvermedalj vid Konst- och industriutställningen i Jönköping i mars 1878
1880 Silvermedalj vid Allmänna hemslöjdsutställningen i Stockholm 1880 och Konstutställningen i Borås 1880
1891 Silvermedalj vid Göteborgsutställningen, en industriutställning i Göteborg den 1 juli – 15 september 1891
1897 Silvermedalj vid Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897
1901 Bronsmedalj vid Gävleutställningen, en lantbruks-, industri- och slöjdutställning i Gävle sommaren 1901
Dela Inlägg: